lördag 14 april 2012

Krigslekar och moral

Fick ett sms idag som fick mig att tänka lite kring de moraliska frågor som kan uppstå när man spelar krigsspel:

"Hej. Jag och min flickvän hamnade i en diskussion efter att ha sett filmen 'Bloody Sunday'. Hon frågade hur man kan spela spel som BF när det handlar att döda varann i en realistisk miljö. Jag svarade att det inte handlar om dödandet, utan om tävlandet. Då tyckte hon att man istället kunde tävla i spel som inte ger dessa moraliska eftertankar. Mina argument tog slut där. Kan du tillföra något i debatten?"

Till att börja med har vi alla vår personliga subjektiva moral som vi använder för att avgöra hur vi bör handla. Vissa tycker tex att sex före äktenskapet är fel, och undviker det. Andra tycker inte alls att det är något fel med det. För att säga att något är moraliskt förkastligt för andra - för alla - så måste man faktiskt kunna argumentera för varför det är så, och argumenten kan inte baseras på eget tyckande eller ens subjektiva känslor.

Ni vet - man har rätt till sina egna åsikter, men inte till sina egna fakta. Och logik är inte ett påhitt av petiga besserwissrar som inte begriper sunt förnuft.

Min första tanke är - är det graden av realism som är störande? För även schack är en krigssimulator som har mycket gemensamt med BF. Jag tänker ofta på BF som schack med självständigt agerande pjäser där du är en. Det är samma strategier, kontrollera linjer, territorier, stäng in motståndaren, använd varje pjäs till vad den är gjord för. Fast istället för två tävlande som kontrollerar varsin uppsättning pjäser, är man 12 pjäser som måste koordinera sig och samarbeta kring en strategi.

Avatarerna må vara mänskliga, men inte mer mänskliga än noggrant snidade kungar, biskopar, bönder och drottningar. Avataren är din pjäs, den är inte du. Du skadar ingen när du spelar (undantaget deras ego) du sätter bara deras pjäs ur bruk för en stund och tar ifrån dem en strategisk fördel.

Argumentet att BF är jämförbart med schack säger dock inget om dess moral. Det kan ju vara så att även schack är moraliskt förkastligt om än ingen människa mig veterligen uppfattar det så. Det kan tex vara så att schackets långa tradition i vår kultur, och den inlärda respekten för schackspelares intellektuella prestation gör oss blinda för att schack har omoraliska aspekter. Det kan också vara så att det som skiljer BF från schack är precis det som gör det omoraliskt.

Men för att döma ut något som omoraliskt måste man ha argument för varför det är så. När vi säger att något är omoraliskt menar vi att det är skadligt, antingen för människor eller för värden vi omhuldar. Vilken skada orsakar det här spelet? En tanke kan vara att krigsspel orsakar våld i verkliga livet - det har inte kunnat visas, så det är svårt att hävda. Vissa studier har funnit samband mellan våldsamma spel och våldsamt beteende, men det går inte att visa att sambandet är kausalt, utan det är lika rimligt att anta att personer med aggressiva tendenser i högre utsträckning söker sig till spel med våldsamt innehåll. En annan tanke är att ett spel som BF förhärligar militären och ger en positiv bild av krig som något spännande, underhållande eller eftersträvansvärt. Jag har inte några data på om krigsspel gör människor mer positiva till militärmakt och krig. I så fall vore det ett argument. Då skulle man dock behöva visa att en positiv inställning till militären bidrar till krig och död. Jag vet inte om det är så, fast jag misstänker att länder som satsar på, och stoltserar med militär styrka kommer att använda den, och troligtvis går villigare in i väpnade konflikter istället för att söka diplomatiska lösningar.

Men det kan också vara så att den här sortens tävlande ger utlopp för aggression som annars skulle tagit sig utlopp i fysiskt våld. Vore det inte intressant om vi istället för att kriga kunde simulera fram utgången av en konflikt genom spel, och på så sätt bespara oss kostnader i människoliv?

Själv har jag inget problem med våldet. När jag spelar är mina motståndare bara pixlar som rör sig, och jag upplever ju inte heller att jag utsätts för våld ens när någons avatar sätter en kniv i min avatars hals. Det enda jag tänker är fan, respawn.

Det finns forskning som tyder på (och ja, jag måste leta upp referenserna) att det är tävlandet mer än våldet som utlöser aggression. Och fps är extremt tävlingsinriktade - det är liksom inte Mario Kart. Man kan tänka sig att det också finns avtrubbningsaspekter i att spela krigsspel. Och jag skulle tycka det var väldigt intressant att se forskning på det - jag vet så många som älskar extremt våldsamma spel och splatterskräck, men som IRL mår illa av att se på nyheterna och nästan svimmar av att se blod i verkligheten. Samtidigt vet vi att hjärnan inte är så bra på att skilja på fantasi och verklighet.

Jag antar att man kan uppleva det som stötande att man gör ett spel, en "lek" av något så fruktansvärt som krig. Att man tar lätt på vad vapen verkligen är, och vad det verkligen innebär att döda en människa. Ett spel som Battlefield har ju inget av det vi vet åtföljer riktiga krig - civila offer, våldtäkter och djupt lidande.

Är en film om krig mer moralisk? Om den verkligen får dig att känna avsmak - vilket förutsätter att du har den förmågan till medlidande? Är en komedi om krig omoralisk?

Det hela är inte enkelt. Och man kan inte kalla något omoraliskt för att man inte tycker om det.

Några besvärande moraliska aspekter som jag dock själv brottas med vad gäller Battlefield är:

1. Chauvinismen
2. Etnocentrismen.

Mycket är skrivet om det redan, men jag tänker skriva mer. I nästa post. Ta-da.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar